DuVetHonSaraMedH

Idag gjorde man nationella prov i svenska. Läsförståelse. Det var ganska lätt men man var rädd hela tiden att ens svar inte skulle räcka för att uppnå de höga nivåerna och att man skrev fel. Jag var så nervös så att jag i stort sett bara vågade stirra på pappret i ca. 5 minuter. Sen lossnade det så jag klarade mig rätt bra. Jag var t.o.m. klar 40 minuter innan tiden skulle gå ut så sista tiden satt jag bara och halvsov. Jag undrar när (och om) vi får tillbaka proven eller när vi ens får reda på resultaten.

På något sätt speglar nationella provet i läsförståelse hur vi är, vi ungdomar. Vi är så rädda att stå ut, vi är så rädda för att göra fel så vi först inte reagerar när vi ställs inför ett prov som kan påverka hela ens liv. Vi är så rädda att svara fel, att tänka fel. Innerst inne vill vi svara som alla andra så att vi vet att vi har rätt, även om det kan leda till ett sämre resultat än vad vi satsat på. Och varför vill vi vara som alla andra? Skulle det verkligen vara lättare att varje dag oroa sig för vad alla andra tycker, hur alla andra ser en? Är det lättare att leva enligt en viss mall än enligt ens egna regler så långt det går? Är det lättare att vara någon annan än sig själv?

Förresten så åt väl alla sina semlor idag? Jag vet att jag gjorde det i alla fall!

Pöss <3

//Sarah