Med risk att låta "emo" så skriver jag om döden
En av dessa dagar kommer alla att dö, vad är då meningen med att leva? Är meningen med livet döden?
Jag har alltid trott att det verkligen finns en meningen med livet, ett mål som alla ska klara av, en personlig historia som skrivs i Den Stora Boken eller något liknande, men ju längre jag lever och ju fler erfarenheter jag upplever desto lättare kommer jag fram till samma svar som nog har med tiden blivit min åsikt om meningen med livet; livet har ingen riktig mening. Allt finns förubestämt, visst, men det kan möjligen inte finnas en mening med att tro på en Gud som vakar över en, eller med att tusentals människor dör varje dag.
Man tycker att det borde finnas en mening med livet, men det är väl en personlig dilemma, och med det menar jag att, det kan inte finnas en enda mening med alltihop som räcker åt alla människor som ju är så olika. Det är i det närmaste omöjligt att kunna sammanfatta allas mål i livet i en enda mening som gör våra liv värdefulla. En enda mening med livet här på jorden som gör oss, människorna, till varelser som har en uppgift som vi kommer att klara av och sedan... ja, då kommer ju frågan; om det finns en mening med livet, ett mål med alltihopa, vad händer när vi klarat av det? När vi inte längre är värdefulla och vi iställer blir överblivna varelser som en gång jobbade hårt för att klara av en uppgift och sedan inte längre har ett mål att nå till, vad gör vi då? Och hur vet vi att vi har klarat av uppgiften? Kommer en ängel från himmelen och välsignar oss alla? Blir den dagen Den Stora Domedagen, och alla döda väcks från döden och samlas med de levande för att gå igenom den största samt högsta och heligaste domstolen som dömer oss utefter våra synder och hur djupt vi ångrat dessa, och enligt det så kommer vi antingen till himmelen eller helvetet?
//Sarah som alltid
Jag har alltid trott att det verkligen finns en meningen med livet, ett mål som alla ska klara av, en personlig historia som skrivs i Den Stora Boken eller något liknande, men ju längre jag lever och ju fler erfarenheter jag upplever desto lättare kommer jag fram till samma svar som nog har med tiden blivit min åsikt om meningen med livet; livet har ingen riktig mening. Allt finns förubestämt, visst, men det kan möjligen inte finnas en mening med att tro på en Gud som vakar över en, eller med att tusentals människor dör varje dag.
Man tycker att det borde finnas en mening med livet, men det är väl en personlig dilemma, och med det menar jag att, det kan inte finnas en enda mening med alltihop som räcker åt alla människor som ju är så olika. Det är i det närmaste omöjligt att kunna sammanfatta allas mål i livet i en enda mening som gör våra liv värdefulla. En enda mening med livet här på jorden som gör oss, människorna, till varelser som har en uppgift som vi kommer att klara av och sedan... ja, då kommer ju frågan; om det finns en mening med livet, ett mål med alltihopa, vad händer när vi klarat av det? När vi inte längre är värdefulla och vi iställer blir överblivna varelser som en gång jobbade hårt för att klara av en uppgift och sedan inte längre har ett mål att nå till, vad gör vi då? Och hur vet vi att vi har klarat av uppgiften? Kommer en ängel från himmelen och välsignar oss alla? Blir den dagen Den Stora Domedagen, och alla döda väcks från döden och samlas med de levande för att gå igenom den största samt högsta och heligaste domstolen som dömer oss utefter våra synder och hur djupt vi ångrat dessa, och enligt det så kommer vi antingen till himmelen eller helvetet?
//Sarah som alltid
Kommentarer
Trackback