<3

Efter 7 månader (och lite till..) undrar man om människor verkligen ändras eller om man bara blir van vid den andra..

Småsaker man inte visste om den andra som man antingen hatar eller älskar, småsaker om en själv som man inte vetat om, stora saker som händer och påverkar förhållandet och alla. Och så den känslan av osäkerhet som växer som en snöboll som rullar nerför en snötäckt backe. Men i grund och botten den där kärleken som inte växer bort utan blir starkare, tryggheten som man alltid längtar till, kyssarna, kramarna och blickarna som gör livet värt att leva.

Sometimes you're eyes reflex the blue sky
So pure and simple I could cry

När jag känner mig ensam känner jag endast saknad.
 Jag är rädd för att förlora dig för att jag då skulle förlora en del av mig,
 för en del av mig kommer alltid att tillhöra dig.

Låt mig inte förlora dig... snälla






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0