Con la musica alla radio
Jag ser bilder framför mig, de exploderar förbi. Då, nu, imorgon. Du, jag, vi. För igår var allt om dig, igår tänkte jag bara på din morgondag. Men idag är jag jag. Idag tänker jag på min morgondag. Men trots allt är morgondagen varken min eller din, den är vår. Tillsammans skapar atomer nya molekyler som i sin tur skapar nya ämnen, nya världar. Låt oss skapa en ny värld. Bara så där.
Men idag, åh dagen var lång. Om jag skulle vara mig själv idag så skulle jag berätta om jobben och om kebaben, om Ida och Aksel och alla andra. Men idag är jag oss, vi som tänker på mig. Så jag kan istället berätta om tankarna, om rädslorna, om depressionen, om känslorna, om överväldigandet av ord som tar över min kropp och vill skrika att den inte vill skrika. Om beslutsångest.
Vem är där? Jag frågar, men är det tomt? Är det dött? Eller är det bara blygt? Snart får vi veta om vem som är där. Undrar om du är där.
Kommentarer
Trackback
